Usch vad besviken jag är, och det hjälper INTE att påstå att det är helt ok att bryta oavsett anledning....
Den här gången så var det mina vader som inte ville leka, mest troligt pga kass vätske/salt-balans. Vilket är så rimligt när jag tänker efter på vad jag ätit och framförallt druckit de senaste dagarna.
Vid 8km så började vaderna att krampa, och i alla uppförsbackar som kom vid 7-9 km så sjönk tempot betydligt. Hade gått ut lugnt i ett 6:45 tempo och hade planen att öka andra halvan....men så blev det inte, när jag på km 11 tyckte att jag hade ett bra flyt (medvind och flackt på norr mälarstrand) men klockan visar en kilometer som går på 7:15 så är det nått som inte alls stämmer.... och tempot sjönk hela tiden, jag blev förbannad och försökte öka, pulsen hängde med men inte benen.... Stannade och gick vid vätskebordet vid 13,5 km, fick i mig lite vatten och sportdryck, tänkte att det skulle hjälpa... det gjorde det, i 300meter :/ sen var det stopp igen, nu var tempot nere i 8-8:30/km....
Så, med gråten i halsen och stor besvikelse valde jag att bryta och sakta haltande ta mig tillbaka till Securitas, där jag hade mitt ombyte.
Läxa lärd, på ett mycket jobbigt sätt. Tur dock att det var nu och inte på maran om 4 veckor.
1 kommentar:
Jag bryr mig inte om att du bröt!
Du är ändå en idol för du är fantastisk!
Mycket bra val att lyssna på kroppen!
-Inte gråta!!
Skicka en kommentar