Nytt personbästa på banan! men inte 4:30 som jag siktade på utan 4:45:24. (2008 4:57, 2009 5:06) Jag har varit full av blandade känslor, glad över PB men samtidigt besviken över att missa målsättningen.
Trots förkylningen så kändes det oerhört lätt i början, första varvet gick som en dans och jag sprang lite snabbare än planerat. Ute på djurgården började det att ta emot en smula och min mage fick tuppjuck... tvingades uppsöka en bajamaja. (pitstop totalt 1min30sek). Efter det var det ganska svårt att komma igen, jag mådde fruktansvärt illa... spykänslor. Stängde helt av omvärlden och fokuserade på marken 2 meter framför och försökte hålla tempot. Spring spring spring ekade i huvudet. Inte gå, Inte gå, Inte gå.... På södermälarstrand lyckades jag få tag i en mugg, som jag trodde det var sportdryck i... det var det inte... det var varm buljong *blääää* Helt vidrigt, den vände redan i munnen. Mådde inte bättre efter det direkt.
Tempot fortsatte sjunka och hur jag än försökte så gick det bara inte att öka, inte ens nedför västerbron kunde jag rulla på... Då hade dessutom vänster lår bestämt sig för att inte samarbeta, värkte rätt bra... men bara "vanlig" trötthet, bara att bita ihop. Fortsatte mala på i min bubbla, stängde av allt... allt för att spara på energin, den behövdes för att ta mig framåt.
Blev väldigt irriterad över att jag inte kunde öka farten, pulsen var låg hela vägen (snitt på 157) och jag var inte ens lite flåsig... Men kroppen lydde verkligen inte :(
Sista 7km var så frustrerande, räknade på tiderna och försökte räkna ut sluttider hela tiden.
Vid centralen så dumpade jag vätskebältet på mamma, så skönt att slippa trycket mot magen och den extra vikten.
Bet ihop och lyckades ta mig in på stadion på tiden 4:45:24. Då visade min GPS på 43290 sprungna meter, (42195 är den kortaste vägen) så det blev ju en hel del zickzackande mellan andra löpare för min del.
Mådde fruktansvärt illa efter målgång, fick ledsagning av en funktionär som jag kände ner till Östermalm för att lämna tillbaka tidschippet och få finishertröjan och den mycket välbehövliga energi-gottepåsen. Var tvungen att sätta mig ner och dricka lite innan jag letade upp familjen för hemtransport. Väl hemma så ville det jag fått i mig komma upp igen... *bleh*
Nu först börjar jag känna mig lite som en människa igen, det här loppet var det absolut jobbigaste jag gjort löp-mässigt.
Fortfarande lite missnöjd över att ha missat mitt uppsatta mål, men jag kommer vara nöjd när jag fått smälta loppet lite grand. Jag har ju trots allt sprungit mitt snabbaste Stockholm Marathon någonsin idag! =)
Hur gick det för dig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar