Iformloppet

Igår sprangs Iformloppet i Sundbyberg, jag var där. Jag hade inte föranmält mig iom att det bara skulle varit 4 dagar från mitt marathon och jag trodde inte benen skulle bära mig runt varken 5 eller 10 snabba kilometrar... men eftersom jag nu inte sprang ett helt marathon så vandrade tankarna iväg till en eventuell start... jag var lite sugen. MEN så hejdade jag mig, benen är faktiskt inte alls fräsch eller utvilade, inte resten av kroppen heller, så jag åkte dit, insöp löparglädjen, hejjade på min kund som sprang 5km. Jag är så glad över känslan jag fick där vid tävlingsområdet, första gången jag blev lite glad över att bli avundsjuk.. för det var just det jag blev. Avundsjuk på alla som sprang. Jag trodde innan att jag inte skulle vilja springa mer, efter ett brutet lopp. Mitt löparsjälvförtroende fick sig en ordentlig törn i lördags. Men nu VET jag. Jag vill springa och jag vill springa långt igen.