söndag 27 september 2009

Lopproman LL

LIDINGÖLOPPET 30KM

Officiellt resultat: (prel)
Tid: 03:35:08
Snitt: 07:10min/km

Distans: Tid: Placering:
5,5 km 0.39.00 2103
10 km 1.08.57 2001
15 km 1.42.45 1990
20,2 km 2.20.20 1787
25 km 2.53.59 1714
30 km 3.35.08 1817

Enligt min Garmin:
30,34km
03:34:59
07:05min/km
162/187

Första km var 300m längre än vad min garmin tyckte sen kom kilometrarna rätt jämnt . Gick väldigt lätt i början och jag fick verkligen jobba för att hålla nere tempot, hade ju lovat att inte pressa mig. Halvvägs så kändes det fortfarande superbra och jag kände att kan jag tuffa på såhär så kommer jag ju tom att klara av mitt (inofficiella) tidsmål på 03:30. Vid 16km stöp jag i backen, det började bli lite trångt då jag nu var ikapp löpare från startgruppen framför. Jag är ingen terränglöpare alls... har ett väldigt lågt steg. Vid 22km var det dags igen, snubblade till och trodde att jag skulle hinna räta upp mig men var för trött i benen och trillade dit igen.. nya skrapsår. Sista fallet var vid 26km... då garvade jag bara. Alla fall var i lätt uppförsbacke med folk framför som "skymde" sikten. Det är iaf mjukt i skogen och jag har bara lite skrapsår, inga vrickade fötter eller skadade knän.

Vid 23km började min mage mullra lite smått, fredagen och lördagmorgonens kolhydrater började göra sig påminda. Min vanliga kost består ju i väldigt lite kolhydrater, max 100g/dag och nu hade jag ju ökat det med 4-5ggr... Vilket ger konsekvenser. Vid 25km passerade jag den sista möjligheten att gå på toaletten... utan att ta mig tid att stanna.... Det gick ju så bra och magen var inte alltför besvärlig just då.... Fram till 28km så sprang jag hela vägen, vilket är ett personbästa i distans (och tid) utan att behöva stanna och gå sprang, nåja, joggade tom upp för hela abborbacken, vilket ingen av de andra gjorde! In alles så var inte backarna så jobbiga, inte så som jag förväntat mig iaf. Formen är riktigt bra, trots 2 veckors vila.

Tvingades gå från 28km, för då ville inte magen vara med i leken alls längre, kramperna var inge roliga och jag bara längtade efter en toalett, blåbärsriset i skogen lockade inte det minsta. Offrade mig på upploppet och joggade sista 200m. Efter målgång kan ni ju bara gissa vad prio 1 var .

Summa summarum så är jag jättenöjd med loppet, kroppen kändes riktigt bra och flåset finns kvar. Hade jag klarat mig från magproblem så hade jag klarat mitt tidsmål utan att ens behöva pressa mig! Idag mår jag rätt bra, lite seg i framsida lår och i vristerna men kan gå
i både trappor och sätta mig utan problem. Magen börjar att repa sig sakta men säkert.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Bra jobbat! Du som gjort både Sthlm marathon och lidingöloppet nu, vilket upplevde du som tyngst? Det brukar ju heta att lidingöloppet, trots kortare distans, skall vara tuffare. Håller du med?
Mvh//Kajsa

Evelina sa...

Hej Kajsa.

Stockholm Marathon är definitivt jobbigare!!!
Terrängen kompenserar inte för de 12 extra kilometrarna som ett marathon innebär.

Linda sa...

Okamratligt av din mage att inte samarbeta. :)