År 2008´s bästa ögonblick: När jag insåg att jag skulle klara av att springa hela Stockholm Marathon på under 5 timmar (vilket var mitt mål). Det var på andra varvet, på Norr Mälarstrand, som jag räknade ut att om jag höll samma tempo jag hållit hela loppet så skulle jag hinna. Hade en sån skön lyckokänsla i hela kroppen sista biten och på upploppet kom glädjetårarna =). Det här loppet visade mig att jag kan göra precis vad jag vill, OM jag vill!
År 2008´s sämsta ögonblick: När jag blev varse att jag inte betydde lika mycket för en person, som jag trodde att jag gjorde, som betydde otroligt mycket för mig. Det känns fortfarande i hjärtat. :(
1 kommentar:
Men vad f-n, jag som trodde jag var det bästa 2008a:o(
Skicka en kommentar